AU PAIR - USA +
Igår var jag på ett möte. Ett möte om att arbeta som Au Pair i USA i ett år och samtidigt plugga.
Det var en kväll då jag egentligen helt enkelt satt och panikade över vad jag skulle göra efter studenten. Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill göra, utan att jag bara har alldeles för mycket saker jag vill göra och inte vet vart jag ska börja. Men med en plötslig sökning som Au Pair och mitt i prick, i USA, dit jag alltid velat åka till föll allt på plats. Såklart jag ska åka iväg som barnflicka. Det är nästan en självklarhet och speciellt eftersom jag också själv har haft sju stycken barnflickor under min uppväxt, kändes det ännu mer självklart. Jag gillar barn, jag är ansvarig när det väl gäller, jag älskar att stöta på nya kulturer, jag älskar att resa, jag älskar att upptäcka nytt och jag älskar USA. Så igår var jag alltså på möte på deras kontor. Tyvärr hann jag inte med intervjun som är på både svenska och engelska eftersom jag hade bråttom iväg. Dock ska jag definitivt tillbaka snart för ett personlig intervju.
Det var en kväll då jag egentligen helt enkelt satt och panikade över vad jag skulle göra efter studenten. Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill göra, utan att jag bara har alldeles för mycket saker jag vill göra och inte vet vart jag ska börja. Men med en plötslig sökning som Au Pair och mitt i prick, i USA, dit jag alltid velat åka till föll allt på plats. Såklart jag ska åka iväg som barnflicka. Det är nästan en självklarhet och speciellt eftersom jag också själv har haft sju stycken barnflickor under min uppväxt, kändes det ännu mer självklart. Jag gillar barn, jag är ansvarig när det väl gäller, jag älskar att stöta på nya kulturer, jag älskar att resa, jag älskar att upptäcka nytt och jag älskar USA. Så igår var jag alltså på möte på deras kontor. Tyvärr hann jag inte med intervjun som är på både svenska och engelska eftersom jag hade bråttom iväg. Dock ska jag definitivt tillbaka snart för ett personlig intervju.
När jag senare igår kväll diskuterade detta med mamma, fick jag bara en mer klarare bild av vad jag faktiskt ska göra efter min student. Att jag faktiskt vill göra detta och att jag ska göra mitt yttersta för att jag ska få åka till USA i oktober. Ett år för mig låter mycket, och jag känner en oro att jag inte kommer hinna göra allt jag vill göra innan jag dör. Men som sagt, jag är 19 år och livet för mig har inte ens börjat, så varför oroar jag mig. Jag kanske inte alls vill prova på GMU, eller söka till flygvärdinna när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag kanske utökar mina 12 månader till 6 månader till och stannar i min värdfamilj. Ingen vet och definitivt inte jag. Men jag vet, att detta i slutändan kommer bli grymt.
Här är jag 1 år, min storebror 3 år och vår första barnflicka Kristina 19 år som vi idag fortfarande har en grym kontakt med. Rätt sjukt faktiskt.
